När man ska skaffa katt är det inte bara att gå ut och köpa första bästa kattunge. Förr, när man oftast skaffade en katt för att den skulle hålla efter möss och råttor på gården, var det betydligt enklare. Då skaffade man en ”vanlig bondkatt”, och kattungarna kunde man ofta få gratis eller till en mycket liten penning. Kanske behövde man inte gå längre än till granngården för att få tag på en kattunge.
Idag är en katt en familjemedlem som alla andra, och eftersom vi lever med våra katter på ett annat sätt är det viktigt att man får en katt som passar en själv och det liv man lever. Och man väljer inte längre mellan en bondkatt och en raskatt, utan det finns ett mycket stort antal kattraser att välja bland. Och precis som när det gäller hundar så har de olika raserna olika temperament.
Det betyder att man inte bara ser till utseendet när man väljer vilken ras man ska ha, utan man väljer en katt som har ett temperament som passar. Vill du ha en katt som ligger på soffan och inte märks så mycket väljer du en lugn ras, och om du vill ha en katt som du kan lära upp och dressera får du välja en katt av en ras som är nyfiken och aktiv, och som gärna vill vara till lags.
De flesta vet idag att det finns många olika kattraser, men man vet förmodligen inte hur stort utbudet är. Det finns en hel del kattraser som inte är så kända bland den stora allmänheten, och därför kan behöva en presentation.
Kan närmast beskrivas som en långhårig Siames
Balines är en av dessa raser, som inte hör till de mest välkända. Balinesen kan närmast beskrivas som en långhårig siames, som är en betydligt mer känd kattras. Balinesen kan ha uppstått då två av en siameshonas ungar parade sig med varandra, och fick ungar med lång päls. Detta hände i början av 1950-talet i USA, och idag är balinesen godkänd som egen ras, och vanlig på utställningar.
Balines är alltså en långhårig variant av siames, och har därför samma egenskaper som en korthårig siames. Det är en mycket utåtriktad och sällskaplig katt, som också är mycket ”talför”, den trivs allra bäst om den, förutom människan, också får ha andra katter omkring sig. Balinesen har ofta ett lite ljusare läte än siamesen och det finns också de som hävdar att den är lite mer lekfull än sin korthåriga släkting. Däremot är en Balines ofta lite lugnare än en siames. En Balines är en mycket intelligent och läraktig katt. Om du vill ha en ”hundaktig” katt som du kan lära saker precis som en hund, är balinesen ett bra alternativ.
En mycket sällskaplig katt
Men, eftersom det är en mycket sällskaplig katt som kräver uppmärksamhet är den inte så lämplig att ha som ensam katt i hushållet. Skaffar du en balines är det bra om du redan har en katt hemma, eller om du skaffar en annan katt som sällskap. Det är viktigt att uppfostra och lära en balines, precis som en hund, gränserna för vad som är tillåtet och inte.
Kattens utseende är alltså i stort sett detsamma som hos en siames, bortsett från pälsen. Det betyder att en balines ska ha en slank, elegant och muskulös kropp. Benen ska vara höga och eleganta, och bakbenen något längre än frambenen. Tassarna ska vara ovala. Balinesen ska ha ett triangelformat huvud med stora och luftiga öron som gärna får vara lågt ansatta. Ögonen ska vara snedställda, mandelformade och djupt blå i färgen.
En mellanstor katt
Balinesen är en mellanstor katt som vanligtvis väger mellan 2,5 och 5,5 kilo. Hanarna är något större än honorna. Pälsen kan ha många olika färger, men den ska vara colourpointutfärgad, det vill säga katten ska vara maskad, där ansiktet, öronen, benen och svansen har en mörkare färg än övriga kroppen. Kroppsfärgen är generellt ljus. Kattungarna är vita när de föds och masken utvecklas under de första levnadsveckorna. Den vanligaste färgen, och den som de flesta känner till, är brun. Men en balines kan också ha chokladfärgad mask, lila, blå, röd, creme, blåcreme, lilacreme, sköldpadd eller tabbymask.
Hos en balines är alltså lång och den ska vara silkig och nästan helt sakna underull. Som längst ska pälsen vara runt halsen, på skuldrorna och på svansen. Balinesen räknas till de semilånghåriga kattraserna, och pälsen befinner sig egentligen någonstans mitt emellan korthår och långhår. Pälsen är längre än hos siamesen, men ligger tätt an mot kroppen och ger alltså inte katten det ”lurviga” utseende som en del andra långhåriga katter har. Tack vare att katten saknar underull ligger håret an mot kroppen, och avsaknaden av underull gör också att detta är en kattras som fäller ytterst lite trots att den är så pälsad.
De mest karakteristiska särdragen hos en Balines
Ett av de mest karakteristiska särdragen hos en balines är, förutom de mandelformade blå ögonen, den långa smäckra svansen som tack vare den rikliga pälsväxten bildar en vacker plym. Detta gör sig oerhört vackert mot den i övrigt smäckra kroppen. Tack vare att pälsen är silkeslen krävs inte så mycket mer än daglig borstning för att den ska behålla sin glans, och för att ta bort eventuella lösa hår. Katten behöver heller inte badas annat än kanske inför utställningar.
Balines godkändes som egen ras i FIFe 1984, men redan ett år tidigare, 1983, registrerades den första balinesen i SVERAK ( Sveriges Kattklubbars Riksförbund).
Hur balinesen egentligen uppstod är inte helt klarlagt. Man vet inte om det var mutationer som gav långhårigt utfall i siameskullar, eller om det kanske var så att man parade siameser med långhåriga katter för att få fram längre päls. Man vet att siamesuppfödare redan i början av 1900-talet ibland fick långhåriga kattungar i sina kullar. Dessa sålde man då som sällskap, eftersom de inte höll standarden som siameser. Under 1950-talet började man intressera sig för de långhåriga siameserna på allvar och den första uppfödare som på allvar tog upp aveln med långhåren var Helen Smith. Det var även hon som gav rasen dess namn, balines, eftersom katterna påminde henne om de balinesiska dansösernas graciösa rörelser och slanka linjer.