Abessinier

Förr var det vanligt att gemene man delade in katter i bondkatter och raskatter, eller kanske korthåriga och långhåriga katter. Idag känner de flesta till att det finns många olika kattraser, och man känner kanske till en hel del av dem åtminstone till namnet.

Abessiniern, som ofta kallas aby, är en kattras som förmodligen har mycket gamla anor. Som namnet berättar kommer katten ursprungligen från Abessinien, eller Etiopien som landet heter idag. På riktigt gamla pyramider och tempel som byggdes av de gamla egyptierna kan man se katter som liknar abessiniern. Man kallar abessiniern för en levande modell till gudinnan Bastet, som ju ofta är avbildad med ett katthuvud. Man tror också att de gamla romarna tog med sig katten till Europa för första gången och att det är dessa katter som ligger till grund för anlagen för den tickade pälsen hos dagens abessinier. I modern tid kom de första katterna från Abessinien till England.

I England godkändes rasen 1892. Man vet dock att en dam tog med sig en katt hem från Abessinien som en trofé redan 1868. Den katten hette Zula. Det sägs också att många sjömän tog med sig katter med tickad päls från Afrika, men idag anser man alltså att det är troligast att det är katter som kom till Europa redan under romartiden som gett anlaget för tickad päls hos abessinierkatten. Men, det är förstås långt senare än detta som den vackra pälsen har tagits till vara av kattuppfödare i England. Det kan förmodligen vara en kombination av de gamla huskatterna från romartiden och de nya katter som togs in från Abessinien under slutet av 1800-talet som har lett fram till den katt vi idag kallar abessinier.

I England bildades den första rasklubben för abessinier 1929. Först 1953 kom den första abessiniern till Sverige, från England.

Den speciella pälsen

Vi har redan nämnt den speciella pälsen som är ett av rasens särdrag. Abessiniern har en så kallat tickad päls. Detta betyder att varje hårstrå i pälsen har två, eller flera färgband, något som gör absessinierns päls unik. Det finns visserligen andra kattraser som har delvis tickad päls, men då alltid i kombination av tecken av olika slag.

Om man tittar nära på ett hårstrå ur den tickade pälsen, ser man att det är randigt, med en bottenfärg och med band av ljusare och mörkare färger. Den yttersta spetsen på hårstrået är alltid av en mörkare färg. Det finns fyra godkända färger på abessinier: vilt, sorrel, blå och fawn. Dessutom finns dessa fyra färger tillsammans med silveranlaget vilket ger en mycket ljus, nästan vit bottenfärg.

Pälsen hos en abessinier ska vara kort, tät och ligga tätt intill kroppen. Pälsen är lättskött och kräver inte mycket pälsvård.

Abessiniern är en medelstor katt som ger ett graciöst och elegant intryck. Den väger mellan 2,5 och 4,5 kilo, och hanen väger något mer än honan. Den är slank, smidig och muskulös. Katten har långa slanka ben, och tassarna är små och ovala. Svansen är tämligen lång, och avsmalnande mot tippen. Abessinierns ansikte är kilformat, eller hjärtformat, och öronen ska vara stora och gärna försedda med tofs. Det ska helst vara brett mellan öronen, och de ska ha en bred bas. Katten har stora, mandelformade ögon som är mycket uttrycksfulla. Den mörka markeringen runt ögat liknar en eyeliner. Ögonen kan vara gröna, gula eller bärnstensfärgade.

Abessiniern är en mycket livlig ras som är lekfull även i vuxen ålder. Den är aktiv och nyfiken och älskar att vara med där det händer saker i hemmet. Den älskar att klättra och busa, och att jaga och apportera kan hålla katten sysselsatt i timmar. En abessinier är mycket social och det brukar inte vara särskilt svårt att träna den att gå i sele och koppel, apportera eller sitta på axeln. Nyfikenheten och den stora sociala förmågan gör att katten trivs bättre ihop med människor än med andra katter.
Det är kanske inte en katt man rekommenderar till nybörjaren, men den ger mycket tillbaka till en matte eller husse som leker mycket med den och engagerar sig. men, med en abessinier i huset får man vara beredd på det mesta, och det är inte alldeles ovanligt att katten bokstavligt talat hänger i gardinerna. En aktiv katt har ofta också god aptit, och det händer sällan att en abessinier tackar nej till den mat som erbjuds.

Tidigare var den ärftliga ögonsjukdomen PRA, progressiv retinal atrofi, vanlig bland abessinier, men tack vare ett medvetet avelsarbete har sjukdomen blivit allt mer sällsynt. Utöver detta har rasen få ärftliga defekter. En abessinier beräknas ha en livslängd på 15 till 16 år.

Detta är en ras som inte är så vanlig i Sverige. Enligt Sverak finns lite drygt hundra abessinierkatter registrerade i vårt land.

Abessiniern är alltså en katt med kort och tät päls. Men det finns också en katt med lång päls som heter somali. Somali kan sägas vara en långhårig abessinier, så om du föredrar en katt med lång päls, men faller för abessinierns personlighet och speciella drag är säkert somalin en katt för dig. även somali har en tickad päls och hos denna långhåriga variant ska tickningen bestå av minst tre färgband. Det är dock inte ovanligt med så mycket som tio olika färgband på pälsens hårstrån. Pälsen hos en somali utvecklas långsamt och tickningen och färgen är oftast inte färdigutvecklad förrän vid två till tre års ålder. Eftersom det finns mycket få somalis i Sverige är det tillåtet att använda abessinier i avelsarbetet.

Dessa två räknas som syskonraser, och den största skillnaden är alltså längden på pälsen. Avkommorna efter abesinnier och somali kallas aby-varianter. Dessa kattungar blir alltid korthåriga, men de bär på anlaget för långhår. Förenklat skulle man kunna säga att en aby-variant är en abessinier med långhårsanlag. Detta anlag är recessivt, vilket innebär att det krävs två föräldrar med anlaget för att kattungarna ska bli långhåriga. Det är framför allt uppfödare av somali som använder sig av aby-varianterna i avel, men det är numera tillåtet att också para tillbaka aby-varianterna i abessinieraveln.